Som vi kom överens om så infann jag mig på Dagsjukvården i morse kl 8 och förberedde mig på en låååång dag. Eller njaeh, halvdag snarare. Jag kom in, pinkade i mugg och satte mig i fåtöljen med dagens Metro. Efter en stund kom en barnmorska in för att mäta mitt blodtryck.
- Ingenting i urinen, sa hon med ett leende.
- Vet jag väl! sa jag med ett lika stort flin.
- Vad hade du för blodtyck sist? frågade hon.
- 140/95, sa jag.
Så satte hon blodtrycksmanschetten på mig och pumpade upp och lyssnade. Och lyssnade. Och kastade en blick på mig och lyssnade vidare. Så tog hon bort grejerna och tittade på mig.
- 130/70 har du nu, sa hon.
:-o VA? Nä, JO menar jag!, sa jag glatt.
- Då får du prata med läkaren och sen åka hem, sa barnmorskan och såg nöjd ut.
Läkaren var jättegullig och trevlig. Me likes!
Han höll med om att blodtrycket är helt ok så jag behöver inga extra kontroller pga det.
Sen sa han att min barnmorska skrivit att jag vill diskutera igångsättning.
Jag förklarade varför jag vill ha det och berättade om de föregående förlossningarna. Han var inte inne på den linjen alls utan sa att det nog ordnar sig med att narkosläkaren står beredd så fort jag kommer in. Jag vill så gärna tro på honom och lita på att det blir så, men...
I vilket fall som helst så beviljade han inte igångsättning nu.
Jag hoppas det bara betyder att han inte tycker det är aktuellt nu i v 37+2? Jag tycker ju själv att jag ska gå minst 38 fulla veckor (Lucia), helst 39 :-)
Nåja, jag har en tid till BM på tisdag så får hon undersöka mig och se om cervix mognat mer. För i så fall kan hon ta upp det med den läkaren som jobbar då :-) Därefter sätter vi upp tider då och då för att följa förloppet. Känns bra faktiskt!
Just nu kör värkarna på - som vanligt. Och sen kommer de att avta - som vanligt.
Eller hur?
// G
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar