Vem är hon/han/hen egentligen?

Såg Barnpsykolog Jenny Klefbom på TV4. Hon berättade om en flicka som inte ville fira sin födelsedag. Föräldrarna tog kontakt med Jenny eftersom de tänkte att dottern är deprimerad.
När Jenny pratade med flickan så kom det fram att flickan var ledsen för att hon alltid fick presenter som hon inte tyckte om, som tex Barbiedockor. Det visade sig att morföräldrar mfl inte brytt sig om att ta reda på vem flickan är, utan istället köpt presenter utifrån "normen" för flickor i en viss ålder. 
Tänk så fel det kan bli när man inte ser individen, utan stirrar sig blind på normen! 

Jag är så tacksam för att mina föräldrar gav mig de leksaksbilar, verktyg mm som jag älskade ♥ . Mina första minnen kretsar kring de små metallbilarna... Som när jag fick slåss för att försvara dem i sandlådan! :-D
Men vad gäller kläder så var vi flickor mammas små söta provdockor för de söta rosa klänningar som hon sydde. Visst var det kul ibland att klä sig gulligt, men oftast så tyckte jag inte om kläderna. Och jag avskydde nålarna som stacks. Jag undrar vad mina systrar tyckte om det? 

När jag fyllde 10 (tror jag det var) så önskade jag mig en docka!!! Mina päron kliade sig säkert i huvet men köpte snällt dockan till mig. Det var nämligen så att mina kompisar (tjejkompisarna alltså) lekte med dockor och jag ville prova på hur det var! *s* . Den dockan var mer eller mindre som ny när jag själv fick barn, men nu är den sliten som det ska vara :-) 
Jag hade Barbiedockor - tro det eller ej! Inte till rollekar, utan som provdockor för de fina klänningar som vi sydde. Det tyckte jag var jättekul! 


Ja, vem är din son/dotter egentligen? Bakom könet, åldern, platsen i det sociala sammanhanget. Vem är den lilla individen som ska växa med din hjälp? 

// G 

Skitunge på dagis!

Häromdagen bajsade Loa ner sig totalt.
Kontaktfröken som haft bihåleinflammation har lite nersatt luktsinne. När hon drog av Loas byxor så rann det bajs utmed bordet, frökens byxor och en skvätt ut på golvet!
Skrattande berättade hon att Loa hade bajs från armhålorna ner till fotknölarna och att han hade varit överlycklig när han fick bada i den djupa tvätthon. Sedan hade hon passat på att gosa extra med honom när han var insvept i en hadduk. :-)

Loa fick springa iväg utan blöja medan fröken städade upp. Självklart passade han då på att kissa en skvätt på golvet i rummet intill och stod lyckligt och stampade i sin lilla kissepöl! 


♥  


// G 

6-åring på G eller?

Jag tittade på Max idag när han "hade en stark åsikt" och tänkte tillbaka på de stora barnen. DÅ slog det mig: Han är ju som en sexåring!!! Jag blev lite förvånad då killar brukar vara lite senare än tjejjer?  
Jag strök ömt tillbaka hans lugg och sa att "Du börjar bli en riktig 6-åring du!"
- Hur då mamma? frågade han.
- Jo, du tänker så mycket på allt möjligt och så, sa jag (diplomatiskt).

Han studerar oss noga och tar gärna efter vad vi säger och vad vi gör. På gott och ont.. 
När jag är trött och har ont så är jag gnällig. Vilket Max, naturligtvis, påpekar: 
- Mamma, du gnäller! 
- Ja, du har rätt, säger jag och mina axlar åker ner. 
Ungen HAR ju rätt! Och jag påpekar när han är grinig så .. ^^

Oftare och oftare får jag räkna till hundra och upprepa mantrat: 
"... Älska mig mest när jag förtjänar det minst,
för då behöver jag det bäst... " 
Och sen blir jag inte lika arg och irriterad ;-)

Vardagstjafset med Max: 
Om vi inte tar fram (och är överens om) kläderna redan dagen innan så blir det ett jäkla liv om fel byxor och ful tröja. Hur fan kan en grabb vara så noga med kläder???
Sen är det fel flingor, vill inte ta medicinen, han ville ju väcka Looooaaaa!, fel mössa, fel saft i medicinen, vill cykla, måste bygga med Lego innan dagis.
Efter dagis vill han inte komma in, inte äta mellanmål, vill leka med kompisar, inga kompisar är hemma (världen rasar), vad blir det till middag/vill inte haaaaa, vill inte gå in (igen), vill inte duscha nuuuuu, fel kvällsmat, vill ha efterrätt (chokladbollar, punchrullar, glass), titta på TV längre, måste bygga färdigt Lego (igen), mamma läsa, mamma klia ryggen, när ska mamma lägga sig? vill ligga o goooosa...
*andas*
*ANDAS*

Det är väl för väl att man är så kär & förälskad som man är!
Hur orkar man annars med den här krisen?

// G 

Duktiga ungar!

På väg till dagis cyklade Max före mig och Loa. Max är en hejjare på cykel!
Han vänder och vrider huvet ordentligt, utan att vingla, vid varje korsning (1 på väg till dagis, 2 på väg hem). Hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att han är "trafikmogen". Men nu är det ju så att hans ögon inte kan bedöma avstånd och hastighet riktigt förrän vid 12 års ålder så han får allt ha vuxenuppsikt ett tag till.
Redan förra sommaren började han "trixa" med cykeln: stå upp, hålla i med en hand, stegra, hoppa osv. Nu är det grus kvar på marken och isfläckar, men han hanterar det bra så jag är inte orolig. Han har dessutom overall på sig så han skrapar inte upp sig så hemskt om/när han kör omkull.

Loa 16 feb. Tittar på när Max åker pulka.

När vi kom till dagiset satte jag ner Loa på golvet och han stod kvar med ett leende. Skönt! 
Jag gick till bänken och satte mig, men Loa stod kvar och började pilla på sina skor. Jahah, de ska av vid dörren. Han har rätt! Jag hjälpte honom av med skorna och gav dem till honom. Vad gör ungen? Jo, han placerar sina skor snyggt i hyllan där de ska vara :-) Sen gick han till Max' krok och började leka kurragömma... Där kröp jag efter och drog av honom plagg för plagg medan ungen skrattade lyckligt! Storebror fnissade åt oss och plockade med sina kläder. När Loa var färdig och jag hängde upp hans ytterkläder så gick han in - utan en blick på mig eller Max!
- Nänäh, jag måste ha PussÅkram, sa jag och fångade in ungarna. Loa hade knappt tid med mig, men jag fick nådigt krama o pussa honom. Max skrattade och vinkade hejdå till mig.

Vad skönt det känns i mammahjärtat :-)
// G

Hejåhejdåleken, Loa

Loa är för skön när han bearbetar och arbetar med saker o ting. 

De har gått på dagis i en månad nu (minus 1 sjukvecka).
I början förstod han väl inte att mamma går och är borta läääänge. Så det var inga probs att lämna honom.
Sen gick ljuset upp och han fattade grejen; nu ska hon lämna mig och brorsan här! Uääääääh!
Sen en dag så släppte han mig när jag klätt av honom, och började leka tittut med dagisfröken :-o Åh, så glad jag blev! Nästa dag hjälpte Max mig med att klä av Loa. Sen gick Loa rakt in och glömde säga hejdå till mig.
 - Nänänäh, jag ska ha min pussåkram sa jag och fångade in ungarna. Jag sa till Max att vi får visa Loa att man alltid säger hejdå ordentligt. Sagt och gjort, och sen tog Max Loa vid handen och de gick till bilarna. 

I helgen fick Loa tag på mina strumpbyxor som jag lagt på soffan. Ni vet såna där klassiska rejäla strumpbyxor som man har till kjol när det är kallt? Han placerade dem omsorgsfullt på sitt huvud, vinkade hejdå till mig och gick mot ytterdörren. Där stod han bortvänd ett ögonblick och rättade till mina strumpbyxor så de låg runt halsen på honom istället, vände sig sedan om och log stort.
Så gick han mot mig och sträckte ut armarna mot mig.
- Heeeej, älskling! sa jag. Har du haft det bra? 

Han kastade sig i min famn, och vi pussades. Så lösgjorde han sig och vinkade glatt medan han gick mot dörren igen och plockade med ytterkläder och skor på vägen. 

- Hejdå mamma, nu går jag till dagis! sa hans leende ögon och vinkande lilla hand. 

- Hejdå hjärtat, vi ses i eftermiddag, svarade jag. 

- Heeeeej mamma, nu är jag hemma igen! sa hela hans kramvänliga kropp. 

- Hej min älskling, jag har saknat dig! svarade min. 

Så höll vi på länge fram och tillbaka. 

Snacka om att bearbeta sin vardag va? :-) 

// G