Fram å tebax..

Här händer det inget.
Eller, njah, gott om mesiga förvärkar som bara bränner och drar lite, men inte det där kraftiga sliiiitandet i kroppen.
Men så kommer de. De där riktigt sköna värkarna i ett band från ryggslutet över magen, ljumskarna, ner i benen och man andas lite ansträngt innan man kommer ihåg att slappna av och andas normalt.
Då hoppas man - tror att kanske kanske Lillebror kommer snart, inom ett dygn eller två?
:-)
Men  efter några timmar slutar de smärtsamma stenhårda värkarna och benen bär utan ansträngning igen.
Fan fan fan också!
Och så letar man igen; nu gör det väl lite mer ont? Är det inte starkare i ryggen? Jo, det trycker på bra nu! :-) AjajAJ så ont det gör i benen! Ojojoj så hård magen är!
(efter en stund) Näh, det var visst inget, den här värken var svagare/mildare...

Jag var på möte idag och satt bredvid en skön tjej/kvinna som är Doula på sjukhuset. Jag tog leende hennes hand och placerade på min mage.
:-o    ... Hon nöp tag och viskade att "du har ju värkar!" Jag log stort och nickade :-) Efter en stund kom en värk till och hon log stort. "Han kommer snart?!" Jag svarade att det är så här fram och tillbaka, men det slutar alltid efter några timmar... Så sa hon att jag skulle ringa henne när jag åker in - om jag vill ha hennes sällskap en stund? Självklart!
Tänk så gulliga människor det finns! Tack F.S. ♥

Kanske värkarna drar igång inatt eller imorgon igen? Kanske de inte slutar efter några timmar utan fortsätter och bara blir kraftigare och kraftigare?  ...  Kanske ...:-)

// G