DET.
Det man längtar efter och saknar tills de är där: Sparkarna!
Visst har jag känt sprittningar tidigare men eftersom de kommer sporadiskt nån gång i veckan el så, så räknar jag inte riktigt med dem. Det kan ju vara tarmkurr, vilket inte är konstigt när tarmarna är helt uppåner med diarré och förstoppning om vartannat!
I v 13 kände jag en tydlig puff och blev alldeles salig :-) Efter det: ingenting! Inte förrän runt v 16 då det började kännas som lätta slag av en fiskstjärt då och då.
Men så kom den där serien sparkar, den där som gör att man stannar till och bara känner... medan leendet sprider sig i ansiktet och man känner hjärtat svälla av glädje och lycka.
Han sparkar! Han är ok!
 |
| Lillens fötter på ultraljudet 20/7 2010 (v17+0) |
Ja, ja, jag vet att det är fånigt. För inte katten betyder sparkarna att ungen är ok. Det är snarare fosterdiagnostiken som visar vilket håll det lutar. Och moderkaksprovet och rutinultraljudet var ju u.a. så...
Men ändå.. så finns tanken där. Om h*n inte sparkar så är det nåt fel. Ungar ska sprattla omkring och vara livliga många många gånger per dygn.
Jag tittade på maken och sa mjukt:
- Du... din yngsta son hälsar :-)
Han tittade på mig och sedan spred sig leendet när det gick upp för honom vad jag menade.
'love'
// G
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar