Det blev pannkaka

Tänkte jag skulle fixa efterrätt till barnens söndagslunch (de hade en kompis här idag), och bestämde mig för pannkakor.

Mjölmix, havredryck, vaniljsocker, salt, margarin, ägg...  
ägg.. Ägg?  Fasiken.

- MAX, gå till grannen o låna 3 ägg är du snäll!
... ... ...  Efter en liten stund: 
 - De var inte hemma mamma.
- Ajdå, gå till andra grannen och sen till den där och sen vidare. OK?
- Ok! Ungarna sprang iväg igen. Och kom hem med 3 ägg.
(Tack L & L i gula huset :) )

Jag tog av Loa tröjan och så satte vi igång. Han var ju hur duktig som helst på att röra i skålen. Och han är stark! Äggen var "naturligtvis" roligast, så jag lät honom leka lite extra med äggskalen.

En Pannkaksbagare... 

Han höll ordentligt i skålen och låtsashällde låtsasmjölk från en tom kanna. Eftersom han var sysselsatt med det och var så duktig på att vispa, så passade jag på att städa undan lite äggkladd och sköljde ur trasan.

Så hörde jag Loa säga "Hoppsan!" bakom min rygg.
Jag vände mig om och där låg smeten över hela bänken...

Smeten smet! 

Det var bara att rycka till sig papper och se till att det inte rann ner från bänken. Ca 2/3 var förlorade, men 1/3 var kvar i bunken... Nåja, ingen ide att gråta över spilld pannkakssmet.
Det tog en stund att städa upp och jag kände hur huvudvärken bultade på starkare och starkare igen.
Vad göra?
Jag tog fram en banan och sa till Loa att vi äter lite frukt medan smeten står och sväller färdigt, och så bad jag Max och hans kompis passa Loa lite medan jag tar en liten rast. Jag förklarade läget och det var inga problem :-) 

En liten stund senare kom jag på det: jag gör "sockerkakspannakakor" - naturligtvis!
(Tack för inspirationen Tina B) 

Jag värmde maten till ungarna som åt medan jag blandade ihop 1 dl vetemjöl med 1 dl socker och 2 tsk bakpulver, och vispade ner det i smet-slatten. 

I den stora stekpannan gick det i 3 småpannkakor på en gång, så det gick fort att steka dem. De blev höga, fluffiga - och riktigt goda! 

Jag ställde fram sirap, socker och kokosflingor, men smör ville de inte ha. Den sista skvätten av smeten rörde jag ner kokos i. Och ojojoj så gott de blev! Jag ska nog testa med blåbär nästa gång :-D 

Ungarna sprang iväg och lekte igen och jag började duka av. Då klättrade Loa, min lille kräsne matvägrare, upp igen och fortsatte äta! :-o
Ja, jisses... - Varsågod och ät käre barn! ♥ 

En hungrig liten "bagare" :-) 

// G