Loa sjuk. Igen.

Klockan 8:50 ringde telefonen. Det var från dagis. Loa har 39,5 graders feber och sitter bara och stirrar tomt framför sig :-(
Here we go again... stackars liten! 

När jag kom till skolan/dagiset så var andra föräldrar där och lämnade sina kids.
 - Jahupp, det är skitfbyte, sa jag. Ni lämnar när jag hämtar: Loa är sjuk. Feber. Igen. 

Inne på avdelningen låg han i frökens mjuka famn och tittade i böcker. Han sken upp lite när han såg och hörde mig, men satt kvar - väldigt olikt honom som brukar skutta fram och utbrista ett lyckligt "Mamma!" när jag kommer. 

Hela vägen hem satt han apatisk i vagnen. Inte en kommentar om bilar och färger, frågade inte efter månen eller solen. Inget jublande "Hemmaaaaah" när vi kom fram till huset. Enda reaktionen från honom var när vi kommit upp för vagnrampen upp på altanen och jag skojgungade vagnen med ett "Boi-oi-oinggh!" som jag brukar göra. Då log han hastigt :) 

Väl hemma bäddade jag i soffan och han la sig och slötittade en stund på TV. Jag tempade honom: 39,6 grader :-(  Han var helt slö och ville inte ens ha saft!
Saften är annars ett "bråkämne" här hemma, eftersom ungarna bara får det när vi har fika med kaka eller annat liknande. Och Loa vill ha det till alla måltider. Ja, han har ju råkat få det ibland när det inte funnits färdigblandad Althéra och man inte orkar göra nytt. Då kan ju saft vara en enkel lösning kanske... 

Loa den Goa är febrig. 

Efter bara några minuter slocknade han och sov gott, sedan när han vaknade igen så smakade saften bra. Han drack en hel mugg!
Skönt - då har vi vätskebalansen under kontroll :-)

//G

Jag har blivit stark!

Jag la barnen och kände att det äntligen är lugn o ro.
 Så hörde jag Max steg, snabba och otåliga.
 - Jag har blivit stark! sa han och vände på armen. Där börjar det bli knölar! sa han och pekade på sin triceps.
Och se på katten. Grabben har blivit muskulös! Bicepsen och axlarna syns också ordentligt :-)

Nu när jag tänker efter så är det kanske inte så konstigt; han som är 6½ år och liten för sin ålder drar normalvuxna 8-åringar upp för vår långa sköna pulkabacke, och han drar hem Loa från dagis utan ansträngning :-)

Japp, han är stark. Har fått knölar och allt ♥

// G 

Tandfén fick jobb!

Max har länge väntat på att tappa mjölktänder - som "alla" hans kompisar.
Otåligt har han vickat och känt på tänderna och frågat och frågat mig om när han också ska tappa tänder?!

29 dec sen skrev jag om att Max fick upp permanenta tänder i underkäken utan att tappa mjölkisar.
Nu har mjölkisarna blivit lösare och lösare, men han har inte lyckats vicka loss dem...

Så ikväll tog jag en liten pincett och kände på tänderna. De var ju superlösa!
Undrar om...?
Jag tog tag och drog lite försiktigt - och plötsligt lossnade tanden utan att Max knappt kände det! :-D
Lycka!!!

Titta - tanden lossnade!

Det blödde lite så han fick ha en hopvikt papperstuss att bita i medan jag läste Bamse för ungarna.

Nu ska jag leta upp en Guldpeng (en tia) och byta ut den mot hans tand. Tanden ska få ett fint bo att ligga och vänta på sina kompisar i :-)

// G  - aka Tandfé

Det blev pannkaka

Tänkte jag skulle fixa efterrätt till barnens söndagslunch (de hade en kompis här idag), och bestämde mig för pannkakor.

Mjölmix, havredryck, vaniljsocker, salt, margarin, ägg...  
ägg.. Ägg?  Fasiken.

- MAX, gå till grannen o låna 3 ägg är du snäll!
... ... ...  Efter en liten stund: 
 - De var inte hemma mamma.
- Ajdå, gå till andra grannen och sen till den där och sen vidare. OK?
- Ok! Ungarna sprang iväg igen. Och kom hem med 3 ägg.
(Tack L & L i gula huset :) )

Jag tog av Loa tröjan och så satte vi igång. Han var ju hur duktig som helst på att röra i skålen. Och han är stark! Äggen var "naturligtvis" roligast, så jag lät honom leka lite extra med äggskalen.

En Pannkaksbagare... 

Han höll ordentligt i skålen och låtsashällde låtsasmjölk från en tom kanna. Eftersom han var sysselsatt med det och var så duktig på att vispa, så passade jag på att städa undan lite äggkladd och sköljde ur trasan.

Så hörde jag Loa säga "Hoppsan!" bakom min rygg.
Jag vände mig om och där låg smeten över hela bänken...

Smeten smet! 

Det var bara att rycka till sig papper och se till att det inte rann ner från bänken. Ca 2/3 var förlorade, men 1/3 var kvar i bunken... Nåja, ingen ide att gråta över spilld pannkakssmet.
Det tog en stund att städa upp och jag kände hur huvudvärken bultade på starkare och starkare igen.
Vad göra?
Jag tog fram en banan och sa till Loa att vi äter lite frukt medan smeten står och sväller färdigt, och så bad jag Max och hans kompis passa Loa lite medan jag tar en liten rast. Jag förklarade läget och det var inga problem :-) 

En liten stund senare kom jag på det: jag gör "sockerkakspannakakor" - naturligtvis!
(Tack för inspirationen Tina B) 

Jag värmde maten till ungarna som åt medan jag blandade ihop 1 dl vetemjöl med 1 dl socker och 2 tsk bakpulver, och vispade ner det i smet-slatten. 

I den stora stekpannan gick det i 3 småpannkakor på en gång, så det gick fort att steka dem. De blev höga, fluffiga - och riktigt goda! 

Jag ställde fram sirap, socker och kokosflingor, men smör ville de inte ha. Den sista skvätten av smeten rörde jag ner kokos i. Och ojojoj så gott de blev! Jag ska nog testa med blåbär nästa gång :-D 

Ungarna sprang iväg och lekte igen och jag började duka av. Då klättrade Loa, min lille kräsne matvägrare, upp igen och fortsatte äta! :-o
Ja, jisses... - Varsågod och ät käre barn! ♥ 

En hungrig liten "bagare" :-) 

// G 

Sköna söndag?

Läser alla soliga familjelyckliga statusuppdateringar
 om dittan o dattan o lyckliga ungar. :D 

Det var min tur att ha sovmorgon, jag sov till 9:30 :-).
När jag klev upp låg maken i soffan medan kidsen tittade på TV o datorer. Då blev det fart på ungarna efter 3½ timme i soffan. Lillen sken upp och skuttade till "Drömmarnas Trädgård" och 6-åringen ville jag skulle titta på Lego-sajten.

Sen dess har de tagit ut all uppdämd energi och kommunikations-/kontaktbehov på mig. Till slut skickade jag ner maken i källaren och det var tyst en liten liten stund medan 2-åringen lekte i lekrummet där nere. Sen kom de upp igen och det var slut på friden...
Är jag älskad eller är jag älskad? Eller hur ska jag annars tolka det?

Nu skriker ungarna över lunchen och min huvudvärk har knappast minskat av det.
6-åringen har ballat ur och gallskriker för att han inte fick fortsätta retas med 2-åringen, som gallskrek när storebror jävlades...

HÄRLIG SÖNDAG TILL ER ALLA :D

// G 

Tillbaka till vardan

Jaha, så var då vardagen här. 

Vi har varit jullediga ett par veckor, och före det var Loa mer hemma med småinfektioner än han var på dagis ända sen i november. Så vi är lindrigt sagt "orutinerade"!

Storebror o Lillebror tittar på TV :) 

Max skola börjar i morgon, så han är på Fritids idag. Här hemma i byn är bara Dagis/Förskolan öppen medan Fritids är stängt, så Max är nere i Samhället idag. Han var där en dag före jul också och tyckte det var jättekul :-)
Jag undrar om de tänker skicka hem Loa kl 10:36... Det är nämligen vid den tiden de före juluppehållet ringde och sa att han är varm, 38 grader, och trött-gnällig-kort tålamod. Varje gång Loa kom tillbaka till dagis så ringde de redan samma dag! Alltså.. kids (och vuxna också förresten) kan jobba sig upp till 38½ grad utan problem...
Med tanke på att ungen går upp kl FEM, får välling, är på dagis kl 6 och får frukost kl 8, så är det inte alls konstigt att han rusar runt vid 10:30 för att hålla sig vaken, och har lågt blodsocker i väntan på lunchen som serveras runt 11:20...

Usch så dåligt samvete jag jämt får när vardan börjar och ungarna är på dagis/fritids! Men jag försöker banka lite vett i huvet på mig själv och fundera på hur barnen hade haft det om de stannat hemma med mig istället! Jaja, en dag då och då går ju. Och en halvdag då o då. Allt går ju med smärtstillare och jävlaranamma, eller hur? ;-)
Men dag efter dag funkar bara inte. Jag har ju testat alla varianter med att lämna senare, hämta tidigare osv. Det är alltid samma resultat: Jag kraschar! Sen tar det flera veckor av vila vila vila innan jag är tillbaka igen.
Maken och 6-åringen tycker jag är gnällig och sur när jag går på reserverna och pressar mig...

Idag har iaf maken återgått till att jobba heltid igen, för första ggn på 2 år. Det ni!
Först föräldraledig i ett år, sen 75% i ett år - dvs Loa är nu 2 år :-)
Hahah, han kommer att vara trött den första veckan ;-)

Näh, nu är det dags för mig att lägga mig en stund. Man vet ju aldrig om de ringer halv elva igen...
Om de inte ringer från dagis så tänker jag vila så mycket jag kan, för att sedan hämta hem barnen - och vara den "braiga" mamman jag vill vara :-)

Tjingeling!
// G 

Nyåret 2012

Ja, så var det nyår igen. Fattar inte - det var ju nyss Jul, vilket inte går in i huvet på mig. Mentalt är jag kvar på sommar/höst tror jag...
Går tiden fortare när man har barn? Jo, jag tror det :-)

Mamma har varit hos oss sen i fredags. Det har gått bättre än det brukar. Ja, ni vet Mor och Dotter ;-)
Ungarna älskar sin mormor, till och med Loa har lärt sig att säga Mommo!
Hon hade med sig en egen brödrost till Max. Lycka!!! Han kan inte rosta sitt bröd i en brödrost där annat bröd har varit. Det går ju inte att diska en brödrost med diskmedel precis!
Sen dess har han ätit rostat bröd till både frukost och kvällsmat :-)

På nyårsaftonen la vi bubblet på kylning och sen skickade jag min mamma till duschen. Jag tog hand om hennes hår, la en ansiktsmask på henne, och fixade naglarna. Sedan hann jag inte mer än ta bort mitt gamla nagellack. Vi får se när jag hinner färdigt med resten...

Till nyårsmiddag stekte vi en kalkon. Mums mums... Med gräddsås och potatis blev det rena festmiddan!
Max sa att det var hans nya älsklingsmat :-p



Efter middan gick vi ut i regnet och brände av några små-smällare.
Hahah, ujuj så det regnade! Men vad gör väl det när det finns regnjackor, stövlar, paraplyer och regnöverdrag ? Loa tyckte det var jättekul med pang pang och pjuii pjuiiih :-D
Och det var skönt med en liten promenad. Jag och mormor gick sakta sakta arm-i-arm.

Sen var det kväll med Grevinnan och Betjänten när Loa lagt sig. Max garvade läppen av sig! Hahah.
Vid 21 konstaterade vi att vi är för trötta för 12-slaget, och en timme senare la vi oss.
Och kom på att vi glömt bubblet!  LOL - snacka om glömsk! Jaja, vad gör väl det? Vi hade lika trevligt för det :-)

Men tro inte att det gick att sova! Vi hörde midnatssmällarna från samhället och sen somnade maken. Men jag låg fortfarande och vände och vred på mig till 3-tiden...

Vid 4 vaknade Loa, men jag skickade upp maken. Jag orkade inte ta mig upp...
På morgonen berättade han att Loa kräktes slem över hela sängen och fortsatte sedan med host-slem-kräk-attackerna hela morgonen.
Stackars liten!

God fortsättning alla gosingar!

LOVE!
// G