Funderar och funderar...
Hjälp mig med funderandet!!!
Pratade med min barnmorska, som också är Aurorabarnmorska. Jag hade henne 2006.
Vi har börjat diskutera förlossningen, och ska ha ett Aurorasamtal den 23 september, men som sagt så har vi börjat prata om det.
En realistisk idé är att jag får induktion/igångsättning.
I så fall är frågan hur länge jag vågar vänta?
Tanken är ju att förlossningen inte ska komma igång spontant då risken är att jag inte hinner få adekvat smärtlindring (läs EDA). Dels så är det en jobbig förlossning som ligger bakom min rädsla, dels så vet jag att förvärkarna och foglossningen håller mig vaken de sista veckorna medan paniken växer för varje dag...
Men samtidigt vill vi inte att Lillebror ska vara för liten, att lungorna ska vara för omogna.
De andra barnen har kommit några dar för tidigt, så jag lär ju knappt gå över tiden.
De som startat av sig självt (88 & 06) var 3-4 dar före BF. 3450g/50cm och 3160g/48cm.
En igångsättning (-87) gjordes 9 dagar före BF och jag var då så mogen att det räckte med hinnsprängning och syntocinondropp. Han vägde 3080g till sina 48cm.
Den 27 december är på en måndag. Julen infaller fredag 25:e till söndag 26:e.
Vågar jag vänta till ex må 20/12? Eller får jag stora skälvan en vecka tidigare? Hur mår lillebror i va 38 eller 39, hor stor skillnad gör 1 vecka?
Jag vill som sagt låta honom vara kvar så länge som möjligt.
Kejsarsnitt är inte aktuellt eftersom jag fött 4 barn vaginalt och det har gått bra, förutom den gången jag vägrades smärtlindring och barnmorskan satte sin egen bekvämlighet vad gäller arbetsställning före patienten.
Den förra gången, 2006, gick jättebra tack vare planering (kom in för induktion men vattnet gick spontant i förlossningsrummet :-o ) och EDA som fungerade bra.
Dessutom är det de medicinska aspekterna för både Lillebror och för mig: båda mår bäst att vaginal förlossning.
Mycket att klura på... mycket att ta ställning till. Medicinskt, psykiskt, praktiskt...
// G
Mycket att tänka på ja. Inlägget genomsyras av att du med största sannolikhet har bestämt dig. Men hur många dagar i förväg? 10 känns rimligt, då är lillebror klar för ankomst. Are kom 19 dagar före BF, 47 cm lång och en vikt på 2805 g. Allt bra. Din barnmorska kommer säkert att leda dig helt rätt. Lycka till med funderandet. Kram
SvaraRaderav 38+0 är väl en bra riktlinje. Sedan så tycker jag att du ska förbereda dig på att det trots 4 vaginala förlossningar kan komma bli genom snitt. Jag hade 5 vaginal före mitt akuta snitt och jag hade inte förberett mig alls vilket jag ångrar. Men det blev ganska bra ändå :-)
SvaraRadera@ Sandra,
SvaraRaderaÄldsta sonen kom 9 dar före och vägde 3060 till sina 48 cm. Han var som alla andra barn, inga problem :-)
@ annbom,
SvaraRadera14 dar känns lite som att rycka ut ungen i förtid, ändå tror jag att det ligger inom vad som räknas som fullgånget?
Ang snitt så vet jag att förlossningar kan avslutas så om barnet eller mamma behöver det, men jag vill inte ha planerat snitt. TACK för att du påminde mig, ska nog förbereda maken på rutinerna kring akut och ur-akut snitt :-)
Fullgången räknas man som redan efter V37+0. Nellie föddes spontant V 38+0 och hon var alldeles lagom. Tror att många snitt planeras till V 38+0 så varför inte en igångsättning?
SvaraRaderaAntar att man inte får bestämma datum o tid själv men önska kan du ju. Att det blir igångsättning tycker jag mig läsa mellan raderna att du redan bestämt dig för. Jätteskönt att kunna planera för storebror också i lugn o ro....Nellie var jag ju mer orolig för var vi skulle göra av än inför själva förlossningen med Minna/Therese
Ja, jag vet inte. Jag hoppas kunna föde utan smärtlindring, eller ja lite akupunktur och dykteknik tänkte jag satsa på. Hehe. Förstföderska med stora ambitioner alltså! ;-) Men tycker nog 38+0 låter rätt vettigt att tänka att lillebror ska få komma ut! Jag hoppas vårk ommer i typ 38+3 typ. Säg på lucia. Kram
SvaraRadera@ Minna,
SvaraRaderaså det är redan vid 37+0 det räknas som fullgånget? Bra, då kan jag känna mig lugn för hur det blir för Lillebror.
Nej, man får inte bestämma datum själv - det är upp till hur sjukhuset har det med arbetsbördan vid tillfället. Samma som med planerade kejsarsnitt?
Vad gäller storebror så har vi 3 hushåll som kan samarbeta så att han inte känner sig övergiven. Med "tidsbeställd" förlossning blir det ännu enklare: Farfar som bor 10 mil ifrån hinner hit i god tid :-)
@ Jenny,
SvaraRaderaJag tycker din "plan" är jättebra! Lustgas tycker jag du ska prova - be att få suga i dig lite innan det blir jobbigt så du vet hur det känns.
Om man har en bra avspänningsteknik och känner sig trygg så är det absolut bästa och lindrigaste att låta kroppen sköta värkarna själv; värkstimulerande dropp gör mer ont och då behöver man ta till smärtlindring som KAN påverka barnet och förloppet.
Vi hoppas våra små kan ligga kvar så länge som möjligt men undvika juldagarna ;-)
Lycka till! Kram.