söndag 22 januari 2012

Loa vill inte sova middag

Loa stökar runt i sin spjälsäng medan jag roat iakttar honom. Jag ligger med laptopen i vuxensängen bredvid hans spjälis.
Han kör hela sin repertoar av ljud och miner. Flirtar flirtar och hoppas på att jag ska ta upp honom.
Han kastar nappar, mjukdjur, strumpor och drar i lakanen.
Sen ropar han på Max i förhoppning att dörren öppnas av hans älskade storebror. Då får han syn på en napp på golvet och pekar på den med ett bestämt ljud. "Jag vill ha den mamma!", låter det som.
Jag drar upp speldosan en gång till, ger honom en napp och Loa lägger ner huvet på kudden en liten stund. Men inte för länge - han kan ju råka somna!
Han är röd runt ögonkanterna, ögonbrynen och nästippen. Ögonen är tunga där han står i sängen och tittar ut genom fönstret. Han vinglar till, sätter sig. Och kastar iväg nappen igen.
Jag har laddat med nappar bredvid mig så jag kan ge honom när han gjort slut på de i sängen. Sen går jag upp och samlar ihop napparna från golvet.
Han sätter sig i sängen, lutar sig trött mot spjälorna med tunga ögonlock. Sen reser han på sig igen. Inte somna, inte somna.
Han tittar uppfordrande på mig och ger ifrån sig ett ljud, "Äh-äh-äh" som betyder "tutte", dvs amma.
Jag tar upp honom, ger honom bröstet och han tar ett par klunkar och ler sedan stort mot mig.
 - Du är inte hungrig va? säger jag med ett leende. Så ger jag honom nappen och lägger ner honom i spjälsängen igen.
När han till slut ligger kvar med huvudet på kudden en liten liten stund så lägger han sig på mage, trycker ifrån med benen och håller emot med pannan så att rumpan åker upp i luften. "Jag ligger INTE ner".
Nappen flyger iväg... Åsså börjar vi om igen...
Till slut förstår han att det ÄR sova som gäller och börjar trött gråta. Jag lägger honom ner och klappar. Andningen blir tyngre och tyngre medan han suger på ena nappen och pillar på den han har i handen.
Sådärja, nu sover han!
Skruttunge!

2 kommentarer:

  1. Vad härligt skrivet, Gitte. :) Med kärlek.
    Kramar till er.

    SvaraRadera
  2. Underbart beskrivet! Verkligen med kärlek.

    SvaraRadera