Ensam hemma

Lugnt o skönt hemma. Grabbarna är på dagis; Max på sin femtomtimmars och Loa skolas in av pappa.

Ensam hemma...
Mina axlar sjunker ner och ett lugn sprider sig i kroppen.
Ensam. Utan stress. Utan ljud. Kan dricka kaffet medan det är varmt och vänta på att värktabletterna verkar. Slipper le och försöka vara intresserad av legobygget genom huvudvärken.
Behöver inte tvinga diskbråcksryggen att böja sig medan tennisarmbågarna protesterar inför rörelsen när de värkande händerna ömt ömt lyfter upp ett underbart charmtroll som bara vill vara nära mamma. Inga skärande skrik eller slamrande legoklossar spränger mitt huvud i bitar genom trötthetsdimman....

Saknar dem. Saknar den gränslösa kärleken som lyser i ögonen när de kallar på min uppmärksamhet. Saknar deras röster. Deras härliga påhitt; Loa som snöat in på skor och ska prova alla som finns i huset. Max som efterlyser gummiband till sin legouppfinning. Saknar buset - det spontana härliga buset som får mitt hjärta att svälla av kärlek och glädje.

Tror jag ska njuta av lugnet en stund till innan de kommer hem efter lunchen.

// G