Hejåhejdåleken, Loa

Loa är för skön när han bearbetar och arbetar med saker o ting. 

De har gått på dagis i en månad nu (minus 1 sjukvecka).
I början förstod han väl inte att mamma går och är borta läääänge. Så det var inga probs att lämna honom.
Sen gick ljuset upp och han fattade grejen; nu ska hon lämna mig och brorsan här! Uääääääh!
Sen en dag så släppte han mig när jag klätt av honom, och började leka tittut med dagisfröken :-o Åh, så glad jag blev! Nästa dag hjälpte Max mig med att klä av Loa. Sen gick Loa rakt in och glömde säga hejdå till mig.
 - Nänänäh, jag ska ha min pussåkram sa jag och fångade in ungarna. Jag sa till Max att vi får visa Loa att man alltid säger hejdå ordentligt. Sagt och gjort, och sen tog Max Loa vid handen och de gick till bilarna. 

I helgen fick Loa tag på mina strumpbyxor som jag lagt på soffan. Ni vet såna där klassiska rejäla strumpbyxor som man har till kjol när det är kallt? Han placerade dem omsorgsfullt på sitt huvud, vinkade hejdå till mig och gick mot ytterdörren. Där stod han bortvänd ett ögonblick och rättade till mina strumpbyxor så de låg runt halsen på honom istället, vände sig sedan om och log stort.
Så gick han mot mig och sträckte ut armarna mot mig.
- Heeeej, älskling! sa jag. Har du haft det bra? 

Han kastade sig i min famn, och vi pussades. Så lösgjorde han sig och vinkade glatt medan han gick mot dörren igen och plockade med ytterkläder och skor på vägen. 

- Hejdå mamma, nu går jag till dagis! sa hans leende ögon och vinkande lilla hand. 

- Hejdå hjärtat, vi ses i eftermiddag, svarade jag. 

- Heeeeej mamma, nu är jag hemma igen! sa hela hans kramvänliga kropp. 

- Hej min älskling, jag har saknat dig! svarade min. 

Så höll vi på länge fram och tillbaka. 

Snacka om att bearbeta sin vardag va? :-) 

// G