Duktiga ungar!

På väg till dagis cyklade Max före mig och Loa. Max är en hejjare på cykel!
Han vänder och vrider huvet ordentligt, utan att vingla, vid varje korsning (1 på väg till dagis, 2 på väg hem). Hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att han är "trafikmogen". Men nu är det ju så att hans ögon inte kan bedöma avstånd och hastighet riktigt förrän vid 12 års ålder så han får allt ha vuxenuppsikt ett tag till.
Redan förra sommaren började han "trixa" med cykeln: stå upp, hålla i med en hand, stegra, hoppa osv. Nu är det grus kvar på marken och isfläckar, men han hanterar det bra så jag är inte orolig. Han har dessutom overall på sig så han skrapar inte upp sig så hemskt om/när han kör omkull.

Loa 16 feb. Tittar på när Max åker pulka.

När vi kom till dagiset satte jag ner Loa på golvet och han stod kvar med ett leende. Skönt! 
Jag gick till bänken och satte mig, men Loa stod kvar och började pilla på sina skor. Jahah, de ska av vid dörren. Han har rätt! Jag hjälpte honom av med skorna och gav dem till honom. Vad gör ungen? Jo, han placerar sina skor snyggt i hyllan där de ska vara :-) Sen gick han till Max' krok och började leka kurragömma... Där kröp jag efter och drog av honom plagg för plagg medan ungen skrattade lyckligt! Storebror fnissade åt oss och plockade med sina kläder. När Loa var färdig och jag hängde upp hans ytterkläder så gick han in - utan en blick på mig eller Max!
- Nänäh, jag måste ha PussÅkram, sa jag och fångade in ungarna. Loa hade knappt tid med mig, men jag fick nådigt krama o pussa honom. Max skrattade och vinkade hejdå till mig.

Vad skönt det känns i mammahjärtat :-)
// G