De första veckorna efter förlossningen brukar alla föräldrar vara inställda på att tillvaron är upp och ner och att det bli lite kaotiskt med sömnen. Men efter ett par månader börjar orken sina hos många.
Kanske finns syskon i familjen som skulle må bra av att komma in i sina rutiner igen, och den som tröstar och matar om nätterna börjar märka av sömnbristen.

Sömnen blir en stressfaktor i familjen, och diskussionerna tar allt större plats. Ska vi göra något eller bara acceptera läget? Går det att styra bebisens sömn, och hur gör vi det bäst i så fall?

Den som söker information om bebisars sömn märker snart att det finns ungefär lika många åsikter som det finns experter. För att inte tala om metoder – som alla utger sig för att vara metoden med stort M.

Debatten om sömnmetodernas vara eller icke vara har stundtals varit het. Barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson talar hellre om sömnomsorg och har bland annat i Vi Föräldrar uttalat sig kritiskt till somna själv-metoder.

Även Antonia Reuter, psykolog i Västra Götalands landsting, ser nackdelar.
– Visst kan man som förälder ibland finna stöd i en speciell metod. Men alla barn är så olika till sin personlighet, och följer man slaviskt en metod finns risken att man missar det enskilda barnets behov.
– Ju mer man vet om barn, desto mer förstår man att varje barn kräver sitt alldeles eget sovsätt, säger hon.

Många föräldrar uppskattar trots allt de fasta ramar som en sömnmetod kan ge. Andra vill backa från övertron på experter och börja lyssna mer på sig själva – och barnen. Varje barn är en individ, och sömnen, och sättet att sova på, skiljer sig naturligt från barn till barn. Så hur gör man rent konkret för att få in sömnrutiner som passar hela familjen?

Oavsett om man begåvats med en bebis som sover timme efter timme på natten eller om man fått en som aldrig tycks sova mer än 20 minuter i sträck är en sak säker: När man får barn förändras sömnen. För alla i familjen. Och hur man klarar av förändringen beror till stora delar på vilka förväntningar man har.
– Det är bra om man kan prata om vilka förväntningar och önskemål man har redan innan barnet kommer.

– Lever man i en familj kanske den ena partnern trivs mer att ha barnet i den egna sängen medan den andra helst ser att bebisen sover i egen säng från början. Sedan blir det väl sällan som man tänkt sig ändå, men det är bra att vara medveten om vilka värderingar och önskemål som finns, säger Antonia Reuter.

För att ha någorlunda realistiska förväntningar kan det vara bra att veta hur ett barns sömn ser ut.
De första månaderna kan bebisen sova upp till 19 timmar om dygnet. Sömnen är till största delen ytlig, och barnet kan inte skilja på natt och dag. Vissa vaknar av sig själva när det är dags för mat, medan andra är riktiga sömntutor.

När bebisen blir 3–4 månader kan man ofta börja se vissa sömnmönster. Vakenperioderna blir längre och infaller vid ungefär samma tid varje dag, precis som de ”glada” och de ”gnälliga” stunderna. Nu är det inte ovanligt att bebisen visar att den behöver mer närhet på kvällarna. När de vakna perioderna blir längre blir också intrycken fler och kräver mer energi för att bearbetas.
– Alla barn har olika behov av närvaro. Vi möter ofta föräldrar som känner skuld för att deras barn är ”klängigt”. De tror att de själva har skapat behovet genom att bära för mycket eller reagera för snabbt på gråt. Men de allra flesta har bara lyssnat till sitt barns behov. Att man har ett barn som bara sover i korta perioder behöver inte alls betyda att man har gjort något fel och att barnet är otryggt. Det beror helt enkelt bara på barnets personlighet, säger Antonia Reuter.

Från att barnet är 6 månader börjar det bli mottagligt för sådant som rutiner vid läggdags och fasta sovtider. Om viktkurvan ser bra ut och barnet är friskt för övrigt behövs inte heller, ur ett rent medicinskt perspektiv, längre mat på natten. Men det är heller inte skadligt, så här är det i stor utsträckning föräldrarnas behov och önskemål som formar rutinerna.
– Behovet av planerad sömn är större hos föräldrarna än hos barnet. Små barn har väldigt individuella dygnsrytmsmönster och ser i princip alltid till att få den sömn de behöver, även om det inte alltid sker på önskade tider, säger Peter Erensjö, barnläkare vid Falu lasarett.

I princip alla sömnrådgivare är överens om att nedvarvning före läggdags är bra. Man kan stänga av tv:n, sitta och mysa i soffan en stund eller kanske leka en lugn lek. Att ge välling eller amma före är också bra, så att man kan vara säker på att barnet är mätt.

Den som vill ha barnet nära kan absolut ha bebisen i sin egen säng (väldigt få tonåringar sover mellan mamma och pappa). Tycker man att det blir varmt och rörigt och svårt att sova kan bebisen sova i egen säng.
– Många väljer att ställa bebisens säng eller korg i direkt anslutning till den egna sängen. Då finns man alltid nära, men det blir inte trångt. Vill man sedan att barnet ska sova i eget rum brukar den förflyttningen gå lättare om man gjort så, säger Antonia Reuter.

Lika viktigt som rutiner vid läggdags är att föräldrarna känner sig trygga i det sovsätt de valt för sitt barn. Att försöka få ett oroligt barn att komma till ro om man själv är irriterad eller osäker är i princip omöjligt. Så till stora delar handlar det om att lita på sin magkänsla och följa den.

Om du tycker att det verkar hemskt för barnet att somna i egen säng långt bort från dig kommer du aldrig att kunna övertyga barnet om att det är en bra idé. Bättre då att låta bebisen sova nära så att ni båda känner er trygga.

Och är du övertygad om att det bästa för barnet är att sova ostört i egen säng blir det förmodligen inga problem att få barnet att göra just det. Allt handlar om att hitta den lösning som fungerar bäst för er familjekonstellation.
– Var och hur barnet ska sova är ju väldigt kulturellt betingat. Vi gör på ett sätt här, i andra länder gör de på andra sätt. Det finns väldigt lite vetenskaplig forskning kring det här, så det finns i princip inget rätt eller fel, det är viktigt att komma ihåg, säger Peter Erensjö.

Även om man lyckas få det att fungera vid läggdags sover många barn fortfarande oroligt på nätterna, ibland upp till att de är 3–4 år. Vad det handlar om då är att försöka anpassa de vuxnas liv så att det blir hanterbart ändå, trots sömnbristen.
– Vissa begåvas med barn som tidigt sover enligt vuxna mönster, och de är bara att gratulera. Men väldigt många gör det inte, och då mår kanske alla bättre om man istället anpassar livet efter det.
Kanske genom att dra ner på sina egna krav och fundera på hur mycket som absolut är nödvändigt att hinna med på dagarna. Helgerna hos barnfamiljer är ju till exempel ofta väldigt fulla med aktiviteter, men kanske skulle alla må bättre av att bara vara hemma utan krav och, till exempel, hinna sova ordentligt, säger Peter Erensjö.

Artikeln är publicerad i Vi Föräldrar nr 3, 2011.

Fler sömntips

- Dela upp helgerna. Dela upp helgerna så att det blir en sovmorgon var.

- Ta in hjälp. Be svärmor eller någon kompis om avlastning så att du och/eller din partner får sova.

- Sov när bebisen sover. Ett annat tips för att få mer sömn är att den som är hemma med bebisen försöker sova när bebisen sover.

- Låt natten vara natt. Om ditt barn vaknar om natten, försök vara så ”tråkig” som möjligt så att barnet förstår att det är natt och då ska man sova.