Såg på "Efter Tio" med Malou von Sivers på TV4 idag.
"Ska man föda med smärta eller ska man ta emot all tillgänglig smärtlindring? Förlossningsläkaren Gunvor Ekman Ordeberg från KS och Gudrun Abascal, chefbarnmorska vid BB Stockholm diskuterar frågan."
Gunvor berättade att känsligheten hos nerverna runt livmodern minskar under graviditeten men att känsligheten runt livmodermynningen ökar istället.
Det innebär att den snabba tillväxten av livmodern är relativt smärtfri men att nerverna kring livmodermynningen och livmodertappen är extra känsliga för händelserna vid förlossningen när det töjs ut och det blir ett stort tryck på.
Därför vore det bättre att ha en smärtlindring som är mer lokal än att bedöva hela området kring livmodern, som man ju gör vid Epidural (EDA, lokalbedövningsvätska läggs i Epiduralrummet bredvid ryggmärgen).
Jag håller fullständigt med henne om det. Så varför i hela friden har man slutat med Västerviksmetoden (paracervicalblockad, förkortas PCB)?
Visst kan det ge övergående påverkan på barnet och kräver därmed ökad övervakning på barnet, men det får man ju göra med EDA också! Och EDA kan försvaga värkarna så att man behöver värkstimuerande dropp (Oxytocin/Syntocinon) och DET kan verkligen göra det vanskligare för barnet som behöver extra övervakning...
Tro nu inte att jag är emot EDA. Det är jag inte! Jag har fått det vid 2 förlossningar och är otroligt nöjd.
Vad jag menar är att man borde ta tillbaka de andra metoderna att användas som ett komplement eller alternativ till EDA.
Nåja, från det tredje till det första:
Både Gunvor och Gudrun förespråkade rätt smärtlindring vid rätt tid till de kvinnor som behöver det vid förlossningarna. :-)
Sahlgrenska Universitetssjukhusets förlossningsordlista:
http://www.sahlgrenska.se/SU/1/Forlossningsvard/Ordlista/
// G
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar